Häng med!

Fick ett sug att börja blogga igen, men vi testar en ny plattform så kanske jag håller liv i det längre :)
 
Häng med!
 
nouw.com/tildasmorsa

Nyårsklänningen

 
💋💋💋

Tänk om..

..Jaa tänk om livet hade varit lätt. Tänk om man aldrig hade haft några motgångar? Fast å andra sidan vad hade man då haft att kämpa för?!
 
Idag är en skitdag. Känner att det varit mycket sånna på sistone. Men så är det. Har väl en sämre period nu. Mycket tankar. Försöker att inte tänka "tänk om", för det som har varit har också farit. Hur mycket man än hade vela göra saker annorlunda nu så går det inte. Just deal with it Emelie.. Sen har man alldeles för mycket utrymme att tänka när inte Tilda är hemma. All ens lediga tid går åt till att tänka. Som jag sagt tidigare, vad gjorde man innan man fick barn? Vad slängde man bort sin tid på? Jag har ju inte varit nån partypingla i alla fall. Däremot har jag jobbat sen jag varit 16. Men inte varje dag ju. Jaja, här är jag nu och nu har pigan varit borta alldeles för länge. Min fina ♥
 
Nåja.. Veckan som varit har spenderats helt i jobb, både på lassa och på pizzan. Räknade ihop att jag igår kväll gjort 82 timmar på en vecka. Känner mig lagomt mör i kroppen. Bytte pass med Sussi idag, hon vill så gärna jobba natt och för mig får hon gärna göra det för jag blir helt vimsig i skallen av att jobba natt. Så imorgon ska jag på en helt ny avdelning och jobba, ska faktiskt bli spännande. Alla säger att det är den bästa avdelningen att vara på så vi får väl se :) Ser framemot det! Med tanke på att 82 timmar spenderats på jobb så kan ni ju tänka er hur mitt hem ser ut. Sängen har förvandlats till en tvättkorg, disken väller över, riktiga tvättkorgen väller över, har inte hunnit städa pigans rum efter hon for till mommo & moffa. Kan ju säga att det råder besöksförbud hos mig just nu..
 
Resten av veckan består av jobb jobb och jobb. Är ledig lördag & söndag i alla fall så då kanske jag hittar på något. Nä nu kallar tvättis och efter jag varit där nere slänger jag igång lite peppande musik och lägger på ett kol här så allt är bortgjort, gud ge mig styrka!
 

 

Ups & downs

2013 har hittills varit minst sagt stormigt. Inser ni att det är mitten på Juli månad?!
 
Året började med att Mange köpte hus i Rosvik. Jag och Tilda är kvar här i Gällivare. Jag trivs här. Men vill ändå bort. Tror att jag är en rastlös själ som aldrig blir nöjd. Jag längtar tillbaka till Umeå. Så fruktansvärt mycket! Jag har mamma, pappa och lillebror där som no matter what ställer upp i vått och torrt. Men det är klart, att be sin egna familj om hjälp är alltid lättare än att be nån annans om hjälp. Och så har jag vänner där också men i alla fall.. Hur det än är så står jag på fötterna, so far so good. Det som får mig att stanna här är mina vänner. Oj vad fina dom är, hela bunten! Och mitt jobb, som alla säger just jobbet kanske man har lust att spy på ibland. Missförstå mig rätt, jag älskar mitt jobb men visst fan kan man ibland känna sig lite mindre omotiverad till att gå dit. Men så fort man kommer dit och vet att man har en hel drös med fina vänner där så känns allt så mycket bättre.
 
.. Men Umeå. Nu på sommaren när jag jobbar så har jag ju insett att jag inte kommer få mycket till sommar eftersom att det inte finns nån sommar här. Jag kunde med lätthet jobba hela sommaren i Umeå för att jag visste att jag kunde ligga på stranden på mina lediga dagar. Eller när jag slutat ett förmiddagsskift. Det var skönt att ta en promenad på kvällen eller fara ner till älven och grilla för även då var det varmt. Har sån ångest för att jag inte kommer få nån jävla sommar. Vill bara ha en anställning så jag också får semester på somrarna!! Vill så gärna bo där. Men vem vet? Nån gång kanske jag får för mig att flytta ner igen.
 
Nåja, sen hade vi ett litet familjebråk på mammas sida. Helt jävla patetiskt om ni frågar mig. Finns så mycket jag vill skriva om allt som var men den karamellen suger jag på en stund till. Det enda jag kan säga nu är att ingen är perfekt. Inte en endaste människa på jorden är perfekt. Det är lätt att skylla på andra och se förbi sina egna fel och brister. Tyvärr. På ett sätt har jag inget med det där att göra, men oj vad det gjorde ont att se sin mamma och mormor ledsna. Det går inte med ord att beskriva hur ont det gjorde i hjärtat. Jag tycker att alla har rätt och tycka och tänka men sen finns det ju miljarders olika sätt att framföra sina åsikter på. Även fast man är förbannad och besviken så kan man välja sina ord, räkna till 10 en gång till även fast det är 100 gången man gör det och säga det på ett lugnt och trevligt sätt. Allt blir så mycket mindre infekterat då. Och det sista jag har att säga om det är att alla har rätt att åldras på ett lugnt och fint sätt. Med alla barnen sams.
 
Sen är det en massa mer som hänt. Tildas farmor har hunnit vara sjuk och opererat bort en tumör. Tack gode gud att allting gick bra! Nu väntar vi bara på provsvaren om denna stress hormon tumör är ärftlig. I så fall följer en resa med ännu mera provtagningar på både Mange & pigan för att få veta om dom också bär på den. Jag är orolig inför svaret. Denna tumör är inte livshotande men den gillar att sätta sig på otäcka ställen, som för Kerstin just intill stora kroppspulsådern. Hur som, försöker jag att inte tänka på det så mycket. För hur det än är så är provsvaren den samma.
 
Sen så blev pappa sjuk och vi svävade en hel vecka i total ovisshet om vad det var för något. Nu var det även där, tack gode gud inget livshotande. Men oj, så rädd jag hann bli. Att slå bort tanken på att eventuellt mista sin pappa var omöjligt. Såklart! Men nu kan allt och då menar jag allt bara bli bättre. Och jag är så otroligt jätte tacksam över det ♥
 
Halva året har bara gått och det känns som att vi bara stött på motgångar. Jag hoppas hoppas hoppas att vid årets slut så är allt guld och gröna skogar. Det känns som att efter alla dessa motgångar kan det bara bli bättre.
 
 Ibland måste man nå botten för att komma till toppen.
Nattinatt!

Hoppsan!

Var svin trött när jag kom från pizzan.. Pratade med Mange & mamma i telefon en sväng, small av på soffan en liten stund och vaknade av att jag frös. Och kunde inte somna om. Så började pilla lite med designen här.. Relativt nöjd är jag väl men faktist så börjar ögonen gå i kors nu. Trodde INTE att klockan var såhär mycket! Jaja.. Tur jag jobbar eftermiddag imorgon och ändå har tänkt sova på stört efter jobbet eftersom att jag sen på lördag jobbar 8-21. På riktigt så känns det faktiskt inte så tungt just nu, får väl se på lördag kväll hur kaxig jag är ;)
 
Tänkte bara kika in för att säga, om det nu är någon som är här och läser nå mer så kan ni väl säga till om texten är för liten eller så?
 
Puss & Kram

Heeej barra!

..Typ sådär 10 månader senare!
 
Mitt i all stress med jobb, 3års trots, Magnus flytt till Rosvik och mycket mycket mer har jag helt och hållet glömt bort det som engång var mitt stora anteckningsblock för både stora och små saker.. Så jäkla trist för som dom flesta vet skrev jag mycket om pigans utveckling här och nu sitter det nånstans långt inne i min bakskalle och om jag anstränger mig så kommer jag, med lite tur ihåg när min unge helt plötsligt började babbla som aldrig förr! Dumma mig!
 
Ja vad gör jag då?!
Sitter på mitt bästaste jobb och försöker få timmarna att gå när jag för ovanlighetens skull jobbat natt i dagarna två! Jag önskar SÅ att jag får en anställning här! Mina arbetskompisar är dom absolut bästa, puss på er allihopa ♥ Det är inte många dagar som jag känt att "nä idag vill jag INTE jobba" och allt är tack vare dessa underbara människor. Hur ska jag klara mig utan er under hela semestern?! Tur Emelie kommer tillbaka snart i alla fall :) nog om jobb..
 
Annars så rullar det mesta på i sin vanliga takt.  3 års trotsen håller oss i ett järngrepp och jag önskar varje dag att den försvann lika fort som den kom. Men tydligen har alla åldrar sin charm? Och jag hoppas att jag tittar tillbaks om ett par år och tycker att 3,5 år trots allt är en charmig ålder i alla fall :) 
 
I korta drag så är min piga nu helt självgående. Hemska tider, hon är inte beroende av mig dygnet runt längre :/ kommer ihåg när jag för 3 år sen satt och skrev i denna blogg att jag hade en sån fruktansvärd ångest över att Tilda en dag inte längre skulle vara beroende av mig dygnet runt och här är vi! Och ångesten är, som ni förstår total.. Min lilla bebis ♥ vars försvann den där bebistiden?! Vars tusan har dessa 3,5 år tagit vägen? Men jag är glad för varenda dag jag får vara mamma till min prinsessa ♥
 
Tjoff sa det bara och så hade hon slutat med napp efter 2 veckor med Lola & Johnny så inte ens den använder hon.  Nu kämpar vi bara med nattblöjan, för andra gången. Hon var så duktig och slutade helt med blöja förra sommaren och sen kom det ett bakslag som jag inte orkat ta tag i så det ska vi göra ett nytt försök med :). 
 
Och i början av året bokade vi tid till ögondoktorn för att vi började märka mer och mer grejer som tydde på att hon hade dålig syn och mycket riktigt hade hon +8,50 på BÄGGE ögonen.! Stackarn.. Vilket betyder att hon förmodligen inte sett ett skit.  Hur länge vet vi inte men att det öppnades en helt ny värld för henne när hon fick glasögonen märktes klart och tydligt och det bästa av allt var att hon slutade klaga på huvudvärk varje dag :)
 
Nu fick jag lite arbete att göra men den här gången ska jag försöka komma ihåg min blogg :)
 
puss & kram!

Min piga <3

Måste också kasta in ett inlägg om pigans utveckling så jag har det också svartpåvitt.
 
Hon är nu 2 år, 9 månader och 10 dagar gammal.
 
Efter att ha haft det lite trassligt med orden så har dom nu mer och mer börjat slinka fram. Det blev som jag sa redan från första början "Tilda kommer att bli ett sånt barn som bara jag förstår". Och mycket riktigt, utan att påstå att jag är bäst eller så så är det jag som förstår henne bäst. Tror också att jag dragit lite nytta av att ha jobbat med en människa som haft det svårt med talet och att jag lärt mig att vänta med att säga "va?" för ofta säger vi människor ordet "va" av en ren reflex. Egentligen hörde vi vad som sas men vi registrerade inte det. Om vi istället tränar oss att vänta med ordet "va" så förstår vi faktiskt vad personen i fråga pratar om :). Tålamod är a och o för att förstå en människa som behöver tid på sig för att förklara saker och ting :)
 
I alla fall. Orden och meningarna börjar mer och mer att stämma överrens. Hon ber om saker och är många gånger duktig med att tacka för sig. Jag har alltid varit noggran med att hon ska säga tack om någon ger något och sådär. Tror ni hajjar vad jag menar! Ofta om hon snappar upp något ord som hon aldrig hört så säger hon det högt. Brukar studera henne och först är det som att hon liksom smakar på ordet, hur hon ska uttala det och sen så bara ploppar det upp. Om jag till exempel säger "Kan du säga papegoja?" så säger hon "papetoja". Brukar försöka lära henne ordets rätta uttal och iland komemr det och ibland inte. Oroar mig inte så värst, eller för att inte säga alls över hennes språkliga utveckling. Hon babblar på för fullt och lär sig mer och mer för varje dag som går, hon får ta det i sin takt :). Och jag har alltid sagt att om dagis skulle påtala att hon skulle behöva en talpedagog så skulle jag med glädje tacka ja, tycker att dom är så jäkla duktiga på det dom gör och barnen lär sig att prata och formulera sig på rätt sätt.
 
Men det är mycket som händer för våran lilla tös just nu. Hon har ju i princip slutat helt med blöjor. På natten har vi en byxblöja bara utifall att för att hon blir så himla förtvivlad om hon råkar kissa ner sig så. Och dom få gångerna som det är kiss i blöjan så tar hon själv av sig den på morgonen och säger "Hä mamma, känn. Mycket kiss i blöjan idag, den va tung!" Och ibland flikar hon in och berättar att det var tur att hon hade nattbköja på sig så att det inte kom i sänge. Hon är så duktig min tjej :)
 
Men sen, men sen.. Har vi ju den här totalt underbara treårstrotsen på tillfälligt besök här hemma och den sliter mig i stycken snart. Hon vill vara så liten, samtidigt som hon vill vara så jäkla stor! Hon är verkligen inne i en såndär kan själv period och man får passa henne varenda minut för att hon inte ber om hjälp förens i allra sista minut. Om hon absolut ska gå ner från sin egen matstol själv så sväljer hon inte stoltheten och ber om hjälp förens hon är på väg att trilla eller så. Jag försöker verkligen förstå min piga och ha en ängels tålamod men jag ska absolut inte sticka under stolen med att mina proppar hinner brinna ett par gånger vissa dagar. Igår hade vi en helt otroligt lugn dag, inga större bråk eller tjafs och då sa jag till pigan på kvällen i hennes säng att vi hade ju inte bråkat något alls igår och det var hon så stolt över och lutade sitt fina huvud mot mig och sa "min mamma" och jag svarade givetvis tillbaka "min Tilda". Det där kan hon göra väldigt ofta. Och jag är alltid noga med att ge henne och visa henne kärlek. Även om vi är värsta ovännerna och det slutar med att jag får sätta henne i säng så säger jag alltid innan jag går från hennes rum "Lugna ner dig nu, mamma älskar dig". Jag vill så gärna kunna gå in i hennes hjärna och se vad som försigår där uppe, för denna trots måste vara otroligt jobbig även för barnen. Nåväl, idag hann jag bara innaför dagisdörrarna när hon blev förbannad. Hon skulle absolut inte hem och hon skulle absolut inte klä på sig och hon skulle absolut ha med sig dagisnapparna hem. Vilket hon inte fick för då glömmer vi napparna hemma och så blir hon utan till vilan på dagis och det är ingen bra kombo.. Så det slutade med att jag fick ta på henne jacka, sjal och mössa och bära henne till bilen. Väl inne i bilen fortsatte hon vara helt rabiat. Bara skrek och gapade och INGET var bra. Hon var så fruktansvärt arg. Jag ber till högre makter att vi kan få en lång lugn period efter detta för det behöver både hon och jag.  Hade kunna skriva en hel bok om denna trots. Och en grej till måste jag bara flika in, man får ju faktiskt bita sig i läppen många gånger också för att inte börja skratta åt henne. För hon är verkligen som lilla my, från att vara en solstråle på världens bästa humör för att i en fingerknäppning total vända och bli flyförbannad över ingenting. Så många goda skratt får man sig också.
 
Fröken har ju även börjat sova i eget tum och det går över förväntan. Hon har under 2 veckor kommit till våran säng nattetid 2 eller möjligen 3 gånger. Men varje morgon före 7 eller 8 kommer hon till sängen och säger "ja fyyyser" och så kryper hon ner mellan mig och Mange och söker värme så somnar hon om igen till 9 ungefär. För min del går det också över förväntan, trodde ju att jag skulle sova på hennes golv ett bra tag men icke haha :) Lättare sover jag däremot för jag är inte alls lika utvilad som när hon sov i vårat rum, men det är ju för att man omedvetet ligger och lyssnar efter ljud antar jag..
 
I skrivande stund så väger damen ungefär 13kg och är väl kring 100cm lång :)
Älskar dig min fina unge ♥
 
Nu ska jag ta och avrunda, ni som läst allt ska ha en klapp på axeln för det här blev verkligen föööör långt.
Sorry :p. Nu blir det en rök och sen ett par SoA avsnitt, i´m in love!

Frustrerad..

Efter att varit utan min lilla blogg ex antal månader så är det lätt att glömma bort och skriva i den, påminn mig gärna! :)
 
Senaste dagarna har det inte hänt allt för mycket i våran lilla värld.. Gällivare kommun ligger typ hundra år efter med allting! Och jag blir så less!! Det finns inget som kallas för mina sidor på Top (alltså dom som hyr ut typ mest lägenheter i hela Gällivare kommun) så att man kan vara liiiite självgående och ha lite mer koll på läget. Dom vet inte vad kommunikation är alls överhuvudtaget. Och jag har upptäckt satans äckliga pälsängrar (typ 5 skalbaggar sen vi flyttade in och 2 larver, vilket är fullt tillräckligt för mig) här hemma och när man tar upp det med dom så får man bara till svar att det tydligen ska vara "normalt". Vars fan SKA det vara NORMALT att ha ohyra i sin lägenhet som man betalr ex antalt tusenlappar för i månaden?? Näe, imorgon ska jag ringa till Top Bostäder med en inte så vänlig ton och helt sonika säga att jag inte kommer att betala så mycket som en krona i hyra förens dom gör något åt saken!! Jag struntar i om dom så ska behöva bespruta hela huset, är det nödvändigt så är det! I mina 2 lägenheter i Umeå plus mammas och deras lägenheter där så har jag aldrig ens skådat en larv eller en skalbagge. Så det är fasiken inte normalt. Om det så ska behövas så drar jag till Umeå på obestämd tid tills dom har fixat det. Tänker defintivt inte dela bostad med OHYRA ! Och betala för det dessutom!
 
Nåväl.. Förutom det så borde också Gällivare kommun få sig en rejäl uppdatering av att leva med tekninken. Om saker och ting ska gå snabbt här så ska man personligen gå upp till kommunhuset och fixa med bemanningsenheten. Det finns liksom inte att knappa i ens personnummer och personligen fixa det utan det ska skickas vidare än hit, än dit. Hipps vipps så har det tagit flera veckor att fixa något som kanske skulle kunna ta dubbelt så kort tid. Ååååh jag är så less! Tänker inte bo kvar här..
 
Jag klarar verkligen inte av en sån här liten stad. Jag får klaustrofobi! Närheten till skogen är väl helt okej men näe. Nu också vill jag på rusta, h&m och diverse affärer. Då måste man planera in en tripp till luleå, få nån att hänga med, passa in med jobb och dagis. Nä, fyfan vad enkelt det var när jag bodde i Umeå och bara hoppade på bussen till Ersboda. 45 minuter så var jag där, max!
 
Sorry för detta klagoinlägg, men känner mig bara så jävla spyless på att allt alltid ska vara så krångligt när man levt i en stad med en "inga problem attityd " till det mesta. Allt går att fixa med lite vilja att ORKA engagera sig!
 
Tack & Hej!
 

Yes!

ÄNTLIGEN är mina inlägg tillbaka som varit på vift och jag hade tur och fick tillbaka en del från graviditeten, men det viktigaste av allt är att förlossningsberättelsen finns kvar och lite från Tildas spädis tid :)

För övrigt så händer det inte mycket i mitt liv just nu. Eller ja, en soon to be 3 åring donderar och härjar för fullt här hemma. Som förövrigt blivit omdöpt till Lilla My. Hon kan sura ihop av exakt ingenting, känner hon för att sura så gör hon det också. Samtidigt som hon vill vara så liten och go så vill hon vara så stor och självständig. Tålamodet testas ordentligt vill jag lova! Visst att jag har hört andra folk prata om den fruktade treårstrotsen men SÅHÄR trodde jag inte att den skulle vara ;). Folk säger också att det bara är att rida ut stormen, men hur jäkla långt ska man rida egentligen?! Tycker denna period har varit allt för länge nu :p..

I hopp om att finna ro här hemma så har jag beställt hem 3 böcker utav Jesper Juul, har även varit och googlat vad folk tycker och tänker om dom och hittills har jag bara läst en massa positivt om honom och hans teorier :). Ska bli spännande att plöja igenom hans böcker..

Jaja.. Nu har jag en Lilla My som härjar överallt förutom i sitt rum så ska gå och ta henne. Tror nog att jag i hopp om att aktivera henne ska gå ut på en promenad med hunden och henne.



Adjö!

Hej!

Det var ett väääldigt bra tag sen jag skrev här och nyss hade jag en jäkla lust att skriva Enda tills nyss..

Upptäckte för ett par veckor sen att den här bloggen var borta, -PANIIIIK! Hela Tildas spädbarnstid fanns ju dokumenterad här. Mailade blogg.se och har haft kontakt ed en riktigt trevlig tjej som med hjälp utav teknikerna lyckades få tillbaka bloggen. Loggar in här idag då för att jag tänker skriva och glatt läsa igenom lite gamla inlägg och upptäcker till min fasa att vartenda litet inlägg är borta! Så nu har jag mailat tjejen på blogg.se som förhoppningsvis kan hjälpa mig att få tillbaka inläggen. Kanske inte alla men i alla fall dom från graviditeten och framåt..

Tildas första konstverk! Ja förutom teckningar då :)


Första dagisalstret jag fått hem. Men grönt? Kunde dom inte välja en annan färg eller är det så att Tilda fått välja färg själv? Haha :p. Nog för att den är fin hur som helst och himla kul att få hennes handavtryck sådär i gipsform :)

Så gulligt ♥


Sådär utmattad blir man efter att ha legat på golvet och skrikit i ren trots i ungefär en halvtimme ;p

Det finns bara ett fint barn i världen och varje mamma har det!

Pigan växer så det knakar och hon kämpar verkligen med att få fram orden. Hon vill säga så mycket och när hon väl säger nått så tittar hon på mig med sina stora fina ögon precis som att "du förstår väl mamma?" och det känns så hemskt när jag inte förstår henne vissa gånger. Men ber man henne visa vad hon vill så visar hon oftast en vad hon menar. Det känns också som att det går framåt med denna trots, tack och lov! Har känts som att vi knallat i samma banor hur länge som helst nu. Och det känns som att hon är i nån växa fas, måste gå och väga & mäta henne nån dag nästa vecka så jag får se hur mycket (eller lite) hon växt men hon känns verkligen tyngre när man lyfter henne och det känns som att hon skjutit en del på längden :). Det märks även på kläderna. Men lillfröken är precis som mig, långa armar som tusan! Så storlek 80 är som ganska bra i grenen men i armarna så börjar det bli alldeles för kort och byxorna i storlek 80 börjar också vara på håret. Blir så frustrerad att det inte finns en storlek mellan 80 och 86! Hade typ behövt en 82, då hade det suttit perfekt överallt men icke..

På dagis går det också hur bra som helst, får beröm utav fröknarna nästan varje dag och det värmer så i mitt mamma hjärta ♥. Ena dagen var det att hon är en sån förnöjsam unge och att dom skulle bli chockade om hon fick ett bakslag, andra dagen var det att hon hade växt så mycket (mentalt) och jag kontrade direkt med att ja hon är som så hjälpsam när man ska klä på henne och så (antog att Camilla menade det eftersom att jag just höll på att klä på henne) men då menade hon att hon är så mån om dom andra barnen att när dom ska gå in så ser vill hon nästan valla in alla barnen så att ingen kommer bort och blir helt förvirrad om hon måste gå in utan dom hehe ;). Sen så tyckte dom att hon blivit så himla duktig på att äta och det måste jag hålla med om, hon äter hur mycket som helst hemma också och jag blir lika chockad varje gång! Sen så fick jag ju en smärre ångest attack på dagis när jag hämtade henne här i veckan när jag frågade hur hon hade ätit så sa Camilla att hon inte visste eftersom att det var Tobias som hade suttit och ätit med henne för att hon nu minsan flyttat in i pysselrummet med dom STORA barnen vid måltiderna! Aah hjälp! Stora barnen?! Min unge är ju en bebis ännu, eller?! Näe tydligen inte, hon är visst ett av dom "stora" barnen på dagis. Mamma Mia.. Och idag när mamma hade hämtat henne så hade dom lyssnat på musik och dansat så hade en ny pojke som är mindre ramlat och då hade hon gått fram till han och klappat han på kinden och sagt "ojoj" så där bekymrat och gulligt. Aaah mitt hjärta smälter när jag får höra sånna där saker ♥

Det finns så mycket mer att skriva om men då blir det här en hel novell och redan nu är det alldeles för mycket text :p

Hon är så fin min lilla trollunge, vad vore ett liv utan henne? Vad gjorde jag innan henne? Kan som inte ens minnas att jag överhuvudtaget haft ett liv innan min lilla bebis kom till världen. Hon är verkligen bäst och finast i världen min lilla unge, jag är så stolt över henne!

Hepp hepp!


Äntligen är jag igång med träningen igen efter nästan 2 veckors vilande, först Gällivare 1 vecka och sen har jag varit förkyld. Shame on me! Men nu jävlar är jag igång igen, var på ett 40 minuters pass Indoor Walking (crosstrainer) imorse efter jobbet med Linda. Frukansvärt skönt och få känna att man lever! Kommande vecka blir de stenhård träning, nu jäklar ska fröken Lindström ner i vikt. Mitt första delmål är ner till 55kg (-3kg) och mitt andra mål som jag bara är glad över om jag når är 50kg (totalt -8kg). Känns inte som att det skulle vara sådär jättesvårt att nå dom 2 målen. Har inte satt upp nån speciell deadline när jag ska ha nått dom, men det skulle vara hemskt roligt att ha klarat det innan julen. Har också en plan att inte lägga om kosten så farligt mycket utan fortsätta i ungefär samma banor fast äta mindre av kolhydraterna och mer protein. Inge lchf eller så utan bara lite mer enligt tallriksmodellen. Från och med måndag så ska mamma börja träna med oss, om jag så ska behöva piska henne till gymmet så ska hon med dit. Bara man får den där kickstarten så löser sig resten.

Ååh vilken träningsnörd jag låter som haha :p. Men helt allvarligt, man mår såååå mycket bättre av att leva ett sundare liv :). Sen så skulle det ju vara lite roligt om jag hade gått ner nått kilo till Therese & Fläskolles bröllop ;).

Jaja, nu ska jag skriva lite om pigan och hennes utveckling :)

Note to my self!


Haha alltså hon är min idol i bloggvärlden, skrattar oftast och alltid åt hennes inlägg och utlägg. Sååå skön humor!
Ni måste bara läsa det här inlägget!

Så. Hej! Ytterligare en gång som det har gått en mindre evighet mellan uppdateringarna. Men det känns som att det här med bloggande är passé haha ;p. Eller jag vet inte, men vad tusan ska jag skriva om? Får ju ner det mesta på facebook. Ändå så kan jag inte tabort bloggen eftersom att allt om Tildas första år finns här. Måste skriva ut och fixa ett fint häfte så att hon kan få läsa sen när hon blir stor :). Plus att jag måste fylla i hennes första året bok. Känner mig som en urusel mamma som inte fyllt i hennes första året bok till punkt och pricka. Snälla säg att det finns någon, i alla fall en som varit lika urusel som mig?! Vet ju själv hur mycket jag uppskattar min första 3 åren bok. Måste ta tag i det där nån dag. Måste framkalla bilder som jag inte gjort på typ ett halvår nu. Måste köpa fotoalbum och sätta in alla bilder i. Måste scrappa ihop det där speciella albumet till henne som jag började med för typ 1 år sen. Shame on me för att jag är så förbannat seg. Men det blir lätt så när man har dagarna fullspäckade med allt annat. Men det här inlägget får blir, som rubriken säger en note to my self.

Men det blir väl förmodligen lättare att komma ikapp med allt sånt där när vi flyttar. Hoppas jag. På tal om flytt så får vi lägenheten helrenoverad av Top. Tack & bock! Trodde jag aldrig i min vildaste fantasi att vi skulle få. Det enda vi måste göra själv är vardagsrummet och pigans rum men det fixar jag med lite Rusta tapeter. Kommer ha beslutsångest deluxe när jag ska välja tapeter eftersom att det finns huuuuur mycket fint som helst på Rusta. Jag har bara ett liiiitet problem, vem fan ska hjälpa mig att tapetsera? Stina kan ju liksom det där. Fast Catti kan allt, så får nog be henne om hjälp :)

Aja, nu ringde Marie så nu ska jag surra med henne :)

Puss & Kram
RSS 2.0