Semester?

Är även hemkommen från Gällivare idag, utan min piga. Att lämna henne där var det hemskaste jag gjort i hela mitt liv. Tårarna rann och jag ville bara ta upp telefonen och typ säga upp mig på stående fot. Jag skulle aldrig någonsin kunna ha delad vårdnad. Definitivt inte 2 veckor åt gången. Never ever in my life.

Och alla bara, "se det som en semester, njuuut!" men riktigt så kan jag inte se på saken. Jag är van att ha Tilda 24/7 och tycker inte att det är jobbigt att ha med henne nånstans. Jag vet att jag får hålla koll på henne extra mycket om jag väljer att ta med henne till ställen där hon måste vara tyst och stilla. Det är mitt eget val att klassa henne som "jobbig", skulle aldrig någonsin ta dom orden i min mun när det gäller det dyrbaraste jag har. Oavsett vad hon gör och vad hon än ställer till med så är det aldrig jobbigt för mig. Visst, jag kan tycka att det är jobbigt för min egen del att till exempel inte få sovmorgon ibland. Jag kan få gråa hår när hon testar allting till bristningsgränsen och jag kan säga åt henne på skarpen. Men fortfarande så tycker jag inte att hon är jobbig. Samma om jag väljer att ta med henne till pizzan, då vet jag att det blir mycket springade efter henne och att man få hålla koll exakt hela tiden. Men det är också en situation som jag själv väljer att sätta mig och henne i. Hon väljer inte själv att följa med till pizzan och då får jag stå för det också. Men så nä, jag tycker inte att Tilda är jobbig på något sätt alls. Jag kan inte ens tänka tanken på att någonsin kläcka ur mig så dumt som att "min unge är så jobbig blahiblaha". Får typ dåligt samvete av att bara känna på orden Tilda och jobbig i samma mening. Skulle aldrig någonsin ta dom orden i min mun 

Inte när hon skriker och gapar, river och slåss, trotsar, klättrar på allt som går att klättras på, stoppar allt i munnen, tar saker hon inte får ta osv osv. Jag tycker snarare att det är ganska faschinernade att se henne testa gränser. Hon förstår när hon gjort fel och om hon kastar något på golvet så ber jag henne att plocka upp det. Som till exempel, kastar hon min mobil i golvet så får hon plocka upp delarna åt mig. Hon brukar vara så söt och försöka pussla ihop den igen men det behöver hon inte brukar säga att "lilla hjärtat du är jätteduktig, men det räcker att du plockar upp delarna. Resten kan mamma fixa :)". Eller om hon kissat eller spillt något på golvet så försöker hon febrilt torka upp det, men det brukar hon aldrig behöva göra och jag har aldrig bett henne göra det. Självklart brukar jag säga att "men hjärtat vad duktig du är men mamma kan torka upp det där". Bara om hon spillt något på bordet brukar jag ge henne en servett och låta henne torka om hon vill men hon vill väl försöka vara duktig :). Sånna spill och kissolyckor eller olyckor överlag skulle jag aldrig nånsin bli upprörd på henne över för olyckor händer alla. Men oavsett vad så tycker jag att sånna situationer som sagt är väldigt faschinerande och se och jag blir alltid lika chockad när jag "kommer på" henne med att göra sånna där storbarns grejer. Man märker snabbt vars dom får allting ifrån :) 

Nåja, kort och gott. Jag tycker inte att nånting är jobbigt med Tilda. Jag (eller andra som är med henne) väljer själva vilka situationer man sätter sig i och då får man också vara beredd att hålla extra mycket koll. Ända sen Tilda var lill liten så har jag tagit med henne överallt. Så jag tycker som sagt att det inte är jobbigt att ha med henne nånstans för att jag är så van att ha med henne. Det känns snarare tomt när jag inte har henne med mig. Jag kom till exempel på mig själv idag med att sitta och reka farliga ställen för Tilda på tåget. Som om jag tar med henne på en affär och släpper ner henne på golvet så tittar jag som en radar omkring mig och ser att DIT kommer hon att springa illa kvickt och mycket riktigt, snabbare än blixten är hon där och lilla morsan har hon hack i häl på engång. Hur som helst så kan man inte förvänta sig att ett 20 månaders barn ska kunna allt. Barn ska få vara barn och det är vi vuxna som ska styra dom i livet. Dom ska inte behöva vara mer kloka än vad dom egentligen behöver vara! Kort och gott var det ju.. Nä, kommer inte se detta som en semster eller njuta av att "äntligen få sova" snarare kommer jag få panik och åka till Gve i all hast för att hämta hem min unge. Samtidigt så vet jag att hon och hennes pappa behöver detta. Äntligen så kanske han också förstår att allt kräver en massa planering och då är han ändå inte helt ensam eftersom att Emilia är hemma och hjälper till om det behövs. Men i alla fall så är det här nyttigt för pappa-dotter relationen.

Helst av allt skulle jag vela gå hemma med föräldrapenning resten av livet och bara låta Tilda gå några timmar på dagis, eller njae inte riktigt. Men typ. Ni fattar :p

Saknar min piga så oerhört mycket redan och det har inte ens gått 12 timmar ännu ♥



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0