Tillbaka

Står inför ett lätt men ändå svårt och jobbigt val, nämligen att flytta tillbaka till Gällivare. Jag trivdes inte alls så där överträffligt med att bo där sist. Men det är fasiken inte lätt att vara (enastående) ensamstående alla gånger. Jag har testat på detta i ett halvår nu och jag känner att näe. Minsta lilla jag ska göra kräver planering, vill jag träna en dag så måste jag veta tid för det dagen innan och fixa barnvakt eller passa på medans pigan är på dagis, vill jag gå ut så måste det också planeras (visst kan spontana utgångar funka ibland, men man kan ju heller inte räkna med att möjliga barnvakter ställer in deras planer pga mina), om jag ska göra en sån enkel sak som att tvätta måste jag försöka göra det på dan när Tilda är på dagis och jag är ledig och vill helst inte ta med en 1,5 åring till tvättis som absolut inte vill sitta still och helst stoppar tvättmedels rester i munnen, ska jag städa så måste jag klämma in det när Tilda sover eller också där när hon är på dagis så jag får göra det i lugn och ro, vill jag gå ut på en promenad med Ozzy måste jag hinna med det mellan efter att vi har ätit middagen och se till att vara hemma före 19.30 så att hon inte somnar i vagnen. Vill jag ha sovmorgon en dag när jag bara känner "faan vad trött jag är, idag vill jag sova" så går det inte. Ja, ni förstår vars jag vill komma. Allt kräver en sån otrolig planering!

Men jag vill även kunna vara Emelie ibland som får komma ut och träffa kompisar, om så bara över en fika. Utan att behöva vara 100% fokuserad på vad pigan gör och vars hon är och springer omkring. Jag vill kunna gå ut på en promenad för mig själv och bara få rensa hjärnan lite grann. Ja, men ni hajjar

Missförstå mig rätt, tycker absolut inte att det är jobbigt på något sätt med Tilda. Men jag vill inte bara göra "tråkiga" måste saker med henne på mina lediga dagar, som att tvätta städa diska plocka här hemma osv osv. Jag tycker inte att det är sjysst mot henne att låta henne sitta blickstilla i en tvättstuga en hel eftermiddag i princip, hon tycker heller inte att det är kul. Eller låta henne sitta inne bara för att jag har en massa måsten. Jag vill heller inet behöva lämna henne på dagis på min lediga dag för att jag ska kunna greja med alla måsten. Jag vill ju hellre vara med henne. På mina lediga dagar vill jag hitta på saker med henne, vara ute i lekparken, fara på lekland, fara på stan och typ äta mjukglass och gå till nån lekpark, fara och bada, gå och bada hunden som hon älskar osv osv. Jag njöt så fruktansvärt förra veckan när vi satt tillsammans i lekparken och grävde i sandlådan. Jag tittade på henne och förundrades över hur stor hon blivit och imponerades över hur duktig hon var som klappade med spaden på sanden i hinken innan vi skulle vända den. Imponerades över att hon ställde sig upp och tog min hand och visade mig till gungan att hon ville gunga för att sen ta min hand igen och gå till rutschkanan och visa mig att jag skulle stå där och titta på och så knallade hon upp själv för trappen och åkte ner för kanan om och om och om igen. Imponerades över sånna där saker som bara en mamma kan bli sååå fruktansvärt stolt över. Men även då, fick jag slita henne från sandlådan och bråka med henne för att hon skulle följa med till tvättis.

Kort och gott, jag vill kunna vara Emelie ibland också. Ännu mer vill jag vara en perfekt mamma som inte missar ett ögonblick av Tildas utveckling. Jag vill vara en aktiv mamma som hittar på saker med min dotter och ger henne en uppväxt att minnas. Jag vill inte vara den mamman som bara jobbade och hade en massa måsten, hela tiden. Jag skulle grina blod om jag missade en "första gång" med Tilda för att jag vill vara närvarande varenda liten sekund. När Tilda är sörret och frågar "mamma, när badade jag i havet för allra första gången?" så vill jag kunna svara "i Juni år 2011". Jag skulle nog inte alls känna mig bra om jag svarade ett fjuttigt "jag vet inte, för jag var inte med då". Självklart glömmer man många saker snabbt. Kommer till exempel inte ihåg exakt datum när hon började krypa eller sitta. Men jag vet i alla fall vilka månader det var.

Jag vill helt enkelt kunna vara jag, samtidigt som jag vill vara en närvarande mamma.

Tyvärr är inte det lika enkelt när man är ensamstående. Ja, jag och Magnus har haft det trassligt. Ja, jag har fått tjata för att få sovmorgon. Ja, jag har fått tjata på han för att byta blöja ibland. Ja, jag har fått tjata på han att göra diverse andra saker. Men hur jag än vrider och vänder på det så är det fan så mycket enklare att ha någon än att inte ha någon alls. Och ja, jag kommer att prata med Magnus om en hel del saker som han får ändra på om vi ska bo tillsammans igen. Och han har säkert en hel del som han vill att jag ska ändra på för jag är heller inte perfekt.

Detta är himla krångligt och inte ett lätt val. Jag vill inte flytta härifrån pga av klimatet och för att jag har mina föräldrar här som fullkomligt älskar Tilda. Dom var med när hon föddes och dom har sett varenda steg av hennes utveckling och jag vill inte att det på något sätt ska ändras. Och det handlar inte om att klippa navelsträngen eller så, det handlar om att jag vill att dom ska kunna ha samma fina band till varandra i alla fall trots 50 mils avstånd. Jag vill inte att det ska ebba ut i sanden och att Tilda ska bli helt förvirrad när man nämner mommo, moffa och mobbo. Än så länge vet jag inte vars eller hur mycket jag kommer att jobba men jag vet att jag kommer att försöka åka ner hit så ofta som möjligt och speciellt under sommaren för att jag vill att Tilda ska få uppleva riktiga somrar och inte bara nått mellanting mellan höst, vår och sommar. Och jag hoppas att mina föräldrar kommer och hälsar på också. Min bror vet jag ganska säkert att jag kommer ha där i princip varenda lov, längre än så klarar han inte av att vara utan syrran ;).

Och sen så saknar jag mina vänner så otroligt mycket, som 21 åring är det inte meningen att man bara ska se hemmets 4 väggar.

Jaja, nu kom Magnus och dom så nu måste jag avrunda för nu blev jag okoncentrerad. Men som ni förstår så står jag inför ett inte så lätt val :/..

Puss & Kram



Kommentarer
Mami/mommo

Du vet vännen jag klarar inte mig utan er speciellt länge och mitt hjärta skulle brista i tusen bitar om jag mister den otroliga kontakt jag faktist har med mitt underbara barnbarn Tilda, hon har verkligen lyckts sno åt sig en rejäl bit av mommo hjärtat, funderar många gånger på hur de kommer bli den dan jag ska bli mommo/fammo igen om jag verklige kan älska de barnbarnet lika mycket som jag älskar min lilla Tilda skrutt?? Kommer göra allt för att vi iaf ska träffas minst 1 gång i månaden :)

Fast en del i mig håller tummen stenhårt att ni inte flyttar och stannar kvar här hos oss i Umeå :)

Känner mig elak men hoppas nästan att lägenheten är typ svinful :) förlåt mig hjärtat :)

Fast jag förstår hur jobbigt de är att ha Tilda själv, vi försöker hjälpa så mycket vi hinner orkar och kan och jag hoppas du förstår de??

Men som jag sagt till pappa så kan vi ju tyvärr inte styra över ditt liv och dina val, de enda jag bryr mig om är att ni har de bra och framför allt att min lilla skrutt Tilda har de bäst :)

MEN jag har ett krav!!!

Minst 2 samtal iveckan så vi får prata med dig å Tilda, 1 mms i veckan på Tilda och träffa minst 1 gång i månaden, annars så låser vi in dig i förrådet och släpper inte iväg dig :)

Älskade unge <3

2011-08-11 @ 12:31:47
T

Men klart du ska flytta, du har ju din svägerska. . . och sen blev jag lite ledsen när jag läste hur du känner... :(

2011-08-11 @ 17:46:16
URL: http://therecenilsson.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0