Fan vad less jag blir!

"Det är så skönt att han flyttat hem igen", "det här var det bästa som kunde hända honom", "hoppas han stannar", bla bla.

Ja, jag förstår att alla är överlyckliga att han flyttat "hem" igen.

MEN
är det någon som tänker på att han faktiskt har en dotter att ta hand om?! Men det här är ju vad alla önskat ända sen han flyttade till Umeå.

Jättekul att han har fått jobb, men fan inte till det här priset. Hade det varit fel och fixa en ledigvecka per månad? Det kan ju fan inte vara omöjligt om man förklarar hur läget är för sin chef.

Nästa gång någon kläcker ur sig att  jag inte kan klippa navelsträngen mellan mina föräldrar så kommer jag att bli tokig!

Jag bor definitivt inte här för att mina föräldrar bor här. Jag bor här för att jag vill det, för att Tilda har sitt dagis här, för att jag har ett fast jobb som jag trivs med. Vars fan kan jag hitta ett jobb som personlig assistent där jag jobbar 3 dagar och är ledig 3 dagar, eller jobbar 2 och är ledig 2 eller jobbar 4 och är ledig 4?! Jag har dessutom en ledigvecka per månad. Hade ni själva bytt ut det mot ett nio till fem jobb 5 dagar i veckan? Jag kan vara med Tilda huuuur mycket som helst, behöver inte känna desto sämre samvete för att jag jobbar. Dessutom finns det en fungerande sjukvård här, det finns möjligheter att utbilda sig om man vill det, jag har en lägenhet, jag har vänner och det finns dessutom en sommar här och inte en ständig vår/höst sommar och ja självklart så är det skönt att ha sina föräldrar nära till hands men det är verkligen inte så att jag & pigan är där 24/7.

Det enda jag saknar med Kiruna är mina vänner, midnattsolen och vissa släktingar. Jag saknar att ha allting nära. Och det är det absolut enda jag saknar..

Vad jag saknar med Gällivare? -Magnus och ingenting mer än så. Eller möjligtvis Dollarstore.

Hur som helst, orkar inte "tävla" längre. Ni har vunnit och jag ids inte bry mig längre.

Lördagsgodis

Alltså..

Jag tycker inte att man ska ge barn onödigt mycket söta grejer. Men en dag i veckan spelar väl för tusan ingen roll? Nog tusan har väl alla som läser min blogg fått lite lördagsgodis och suttit och myst framför tv:n med resten av familjen? Vem har inte fått en liten slant någon gång och direkt gått till närmsta kiosk och köpt något gott? Det roligast med att fylla år var att få 3 stora kexchoklader av moppa. Ja, sånna där saker och det vill jag också kunna unna mitt barn utan att folk nästan får panik över att man ger sitt barn lite godis. Visst, dom vet inte vad det är osv om man inte introducerar dom för det. Men såhär är det. Vare sig man vill eller inte så kommer dom tids nog att förstå hur en godispåse ser ut, man kan ju aldrig isolera dom helt från det. Räcker ju med att man är och hälsar på nån släkting, eller att dom ser en annan unge i affären som håller i en godispåse eller vad fan som helst. Ungar är inte dumma!

Hur som helst. Barn är barn och enligt min mening så ska dom få vara det också. Så om man ger sin unge lite lördagsgodis och typ nått glas dricka (inte Cola och inte light läsk) 1 dag i veckan så är det väl ändå inget att få panik över? Jag kan glatt erkänna att jag plockade lösgodis till Tilda förr förra helgen för typ 5 kronor och dom finns kvar ännu. Ungar nöjer sig med rätt lite och det är faktiskt mysigt att sitta tillsammans i sängen och glo en barnfilm och äta godis :)

Och sen den här jävla hysterin med att inte ge dom saft, glass, kakor, bulla, sötad kräm, sötad yoghurt, o'boy och typ kalaspuffar är bara löjligt. Om man nu sitter och äter frukost tillsammans så kan man då glatt ge ungen typ en halv deciliter kräm. Eller lite fil utan socker med kanske 10 kalaspuffar i. Jag har inte hjärta att sitta och vräka i mig en tallrik kräm så får Tilda sitta där och titta på och äta sin macka och dricka vatten till. Klart som tusan att hon också ska få vara en del i frukosten på morgonen! Eller om jag själv sitter och äter mackor med ett glas o'boy så kan jag ge henne en pipmugg med o'boy också till hennes mackor. Om vi är ute på nått fik så är det väl klart som tusan att jag köper en bulla så att Tilda också har något att sitta och peta med. Och i ärlighetens namn så är kräm och yoghurt och sånt där jäkligt smidigt att ge till mellis i måttliga mängder.

Dom får inte fetma och dom blir inte sockergalna monster av lite grann då och då! Man som förälder måste ju också kunna sätta en gräns vad som är okej. Och gör man inte det, ja då har man en rabiat unge som springer till godishyllan direkt man kommer in i en affär. Och det kan jag säga att Tilda är långt ifrån. Hon vet precis vart godishyllan är både på Handlarn och Ica men hon har aldrig med mig i alla fall ens närmat sig den och börjat slita i godiset. Där emot så kan hon springa fram till drickakylen och peka på en festis som hon får kanske 3 gånger i månaden eller så springer hon runt överallt annanstans.

Nu framstår jag som att jag proppar min dotter full i socker men så är verkligen inte fallet. Jag är stenhård med att det bara ska vara godis på lördagar, tycker inte alls om när hon får något sött varje dag. Det ska vara vatten eller mjölk till måltiderna och helst av allt ska hon äta en frukt efteråt också. Jag tycker bara att våra barn som lever i dagens samhälle också ska få vara barn precis som vi var när vi var små. Tänderna ska borstas varje dag med tandkräm.

Kort och gott, så länge det är i måttliga mängder så tror inte jag att nån större skada är skedd!



En glad unge med tårta i hela ansiktet på sin 1 års dag :)

Jag kan andas igen!

Liiiite kass uppdatering här och det har jag minsan fått höra från DIVERSE olika håll haha :p

Jaja sen sist har det väl inte hänt sådär jättemycket. Magnus har varit här i helgen och vi hade det riktigt kul och mysigt, känns som att man kan börja andas igen oavsett om det just nu känns som att vi aldrig kommer att komma fram till hur vi ska göra med allt. Men var sak måste få ta sin tid (ja Stina, jag snodde dina ord hehe). Fredagen var vi i alla fall på stan och Dixi hade 75% rea, hittade huuuur mycket fina jeans som helst till Magnus och han frågade om jag ville ha ett par. Men ALLT låg i högar på olika bord och det var svin mycket folk och jag ides inte börja köa till provhytterna så jag sket i det även fast jag hade behövt ett par nya jeans. Typiskt.

Lördagen tog vi det bara lungt, eller vi tog en skön promenad till Ica och sen härjade Mange med pigan lite grann och lagade mat åt oss (Tacoburgare, satt väääldans fint i kistan :)). Sen på kvällen var Kim barnvakt och jag och Magnus for på bio och såg Gullivers Resor i 3D, rolig film men snålt med 3D effekter :(. Nåja, det var skönt att få komma iväg hemifrån och bara få vara. Slippa tänka och ja bara vara! Fick dessutom sovmorgon både lördag och söndag, underbart! Även fast jag bara sov till 9.30 på lördag och 9 på söndag. Men det är ju betydligt mycket bättre än att kliva upp typ 6.

Ja och i Söndags var det dags att ta farväl igen, riktigt jobbigt och jag lyckades väl så gott som att hålla inne tårarna. Fick tänka att vi faktiskt ses nästa Onsdag igen :). Pigan var i alla fall riktigt glad över att få se sin pappa igen och jag var inte värd mycket under dagarna han var här, men i ärlighetens namn så var det skönt att inte behöva ha henne på höften hela tiden. Ozzy fick stanna här med oss också, vilket funkar bra även fast han behöver uppfostras ordentligt och så småningom börja försöka fixa en figur på honom igen för just nu ser han mer ut som en valross än en hund :p.Kerstin och company vet ju som hur man göder en hund på bästa sätt haha :p. Men min kära vän Stina får glatt hjälpa mig med att få ordning på byrackan :)

Annars så händer det inte mycket, jobbar i natt idag. Imorgon har jag ledigt.

På Torsdag ska jag följa med min kära vän och avliva Tea (häst). Tea är verkligen en speciell individ och det kommer att kännas i hjärtat. Fan vad synd att hon blivit behandlad så som hon har blivit behandlad i sitt liv (innan Stina tog henne såklart) :(. Fan ta dom! Men Tea får det bra på dom gröna ängarna och tids nog så ses vi igen. Känner mig skit töntig som skriver om en häst, men kära vänner hade ni träffat henne så hade ni också förstått att Tea är en one of a kind. Första gången när jag red Tea så kände jag ett sånt sjukt band med henne och jag kände verkligen att hon inte vill en något illa, där och då gick hon in i mitt hjärta föralltid.

Otroligt fin vinter bild på Tea och hennes matte (säger man det om hästar också?) :)

8 dagar kvar!

Jajjemen! Testar by the way att mobilblogga, får väl se om det dyker upp typ 10 likadana inlägg.. Exakt 7 dagar kvar tills Magnus kommer hit. Det betyder alltså att det är exakt 8 dagar kvar till min efterlängtade sovmorgon! Jag hoppas verkligen att han kan komma trots att det ser ut som att han har fått jobb (nånting som Tomas fixat tror jag). Jättekul att han eventuellt fått jobb och jag är glad för hans skull men om det innebär att träffa Tilda mindre än han redan gör så tycker jag kanske att det inte är lika kul. Den biten kanske går att lösa på nått sätt, det får tiden utvisa helt enkelt! Men men.. Det är också 8 dagar kvar tills vi ska på bio, jag och Magnus :). Ska bli kul och jag ser framemot att se den filmen också, fast nu jobbar mammahjärnan igen och jag lider för tillfället av lättare demens.. Nu ska jag ta min griniga unge under armen och gå och byta blöja och sen ska vi fara iväg en sväng. Ha en bra helg allihopa!

Det är inte såhär det ska vara!


Ju mer jag tänker på det så säger hela jag ifrån.

Tankspridd gånger 1000! Allt känns bara fel och avigt. Det var någon som sa att det svåraste är att bryta sig ur vanan, för hur det än är så är jag ju van att ha honom här. Men näe, i min hjärna låter det inte logiskt just nu..

Vill skriva sååååå mycket och få ur mig allt. Skriva är bra. Men jag har försökt att kluddra ner nånting här nu flera gånger om utan att allt ska bli en enda röra. Men hur jag än försöker så blir det bara konstigt. Så idag sätter jag punkt här och laddar inför morgondagen när han kommer och tar sina grejer från vårat hem, hur jävla knasigt låter inte det?? Från vårat hem som vi byggt upp så som vi vill ha det (eller ja, självklart har väl jag bestämt lite mer vissa gånger, vi kan ju oftast det där med inredning bättre än killarna hehe :)). Jaja, punkt.

Hejsvejs..
 

Det är tungt nu..

Jag skulle ljuga om jag säger att det inte är jobbigt. Nästan 5½ år är inget man bara lägger på hyllan och glömmer bort på en sekund eller två. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte älskar han, jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknar honom och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte vill leva med honom.

 

Men det är ännu jobbigare att huvudet sätter stopp. Jag vet ju att det här förmodligen är det bästa för alla i slutändan. Men jag önskar bara att allting hade kunnat vara  mycket enklare! Det är fan inte lätt när man har ett barn tillsammans. Det är fan inte lätt att sakna så att hjärtat nästan går i bitar. Jag älskar honom så fruktansvärt mycket. Jag vill kunna skratta tillsammans med Magnus åt allt roligt som Tilda gör, jag vill kunna skratta tillsammans med honom i med och motgångar. Det är fan inte lätt att inte tillåta sig själv att sakna och önska att man hade kunnat leva som den perfekta familjen.

 

Men nu är det bara att acceptera läget. Nånstans där så tycker jag att det är fruktansvärt skönt att vara utan honom. Jag är inte speciellt ledsen, mest ledsen för Tildas skull för att vi inte kan komma överens och leva som en familj. Det är ju så min värld ser ut. Mamma, pappa och barn. I min värld existerar inte skilsmässa. Jag har levt med bägge mina föräldrar hela min uppväxt och den uppväxten vill jag ge min dotter också. Jag vill inte behöva fira varannan jul, födelsedag och andra högtider med henne. Jag vill se hennes min varje år när hon öppnar sina presenter och julklappar. Jag vill vara med vid varje midsommarstång hon dansar runt, jag vill vara med vid varje påskris hon klär, jag vill vara med varje år när hon blåser ut ljusen på hennes födelsedagstårta. Jag vill inte behöva vara utan henne varannan vecka. Jag vill verkligen inte det! Jag vill inte acceptera att det är så det förmodligen kommer att bli, vill inte, vill inte, vill inte! Samma dag som Tilda föddes så kändes det verkligen som att vi skulle hålla ihop livet ut, "klarar vi det här, så klarar vi vad som helst!". Kan inte låta bli att tänka på sms:et som Mange skickade åt mig när han for från BB när jag var så ledsen över att behöva vara där uppe helt själv på vårat första dygn som föräldrar. "Du är stark gumman, du klarar det här det vet jag! Vi ses imorgon. Jag älskar er!"

 

Det är det som är så förbannat jobbigt, ala minnen. Själva separationen i sig är väl inte så jobbig. Självklart är det tomt i sängen och i lägenheten i övrigt men det spelar liksom inte roll i jämförelse med det. Vi pratade i alla fall i telefonen i natt och löste det mesta praktiska. Så som umgänge, pengar, resor hit och dit m.m och det kändes verkligen bra att vi kunde prata som 2 vuxna människor utan att skrika och gapa på varandra. Utan att någon ska lägga sig!! Hjärtat lättade ett par kilon efter samtalet och jag hoppas verkligen att det vi kom överens om håller :)

 

Det är fan inte lätt när hjärtat brister. Och jag hoppas att vi för Tildas skull kan ha en fin relation. Och att vi ibland kan hitta på saker tillsammans med henne trots milen som skiljer oss åt.

 

Nu ska jag i alla fall gå och ta Tilda och försöka få i henne lite lunch på en stund och sen är det vila som gäller. Så håller vi tummarna för att vi blir kvitt magsjukan nu!

RSS 2.0