Det är tungt nu..

Jag skulle ljuga om jag säger att det inte är jobbigt. Nästan 5½ år är inget man bara lägger på hyllan och glömmer bort på en sekund eller två. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte älskar han, jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknar honom och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte vill leva med honom.

 

Men det är ännu jobbigare att huvudet sätter stopp. Jag vet ju att det här förmodligen är det bästa för alla i slutändan. Men jag önskar bara att allting hade kunnat vara  mycket enklare! Det är fan inte lätt när man har ett barn tillsammans. Det är fan inte lätt att sakna så att hjärtat nästan går i bitar. Jag älskar honom så fruktansvärt mycket. Jag vill kunna skratta tillsammans med Magnus åt allt roligt som Tilda gör, jag vill kunna skratta tillsammans med honom i med och motgångar. Det är fan inte lätt att inte tillåta sig själv att sakna och önska att man hade kunnat leva som den perfekta familjen.

 

Men nu är det bara att acceptera läget. Nånstans där så tycker jag att det är fruktansvärt skönt att vara utan honom. Jag är inte speciellt ledsen, mest ledsen för Tildas skull för att vi inte kan komma överens och leva som en familj. Det är ju så min värld ser ut. Mamma, pappa och barn. I min värld existerar inte skilsmässa. Jag har levt med bägge mina föräldrar hela min uppväxt och den uppväxten vill jag ge min dotter också. Jag vill inte behöva fira varannan jul, födelsedag och andra högtider med henne. Jag vill se hennes min varje år när hon öppnar sina presenter och julklappar. Jag vill vara med vid varje midsommarstång hon dansar runt, jag vill vara med vid varje påskris hon klär, jag vill vara med varje år när hon blåser ut ljusen på hennes födelsedagstårta. Jag vill inte behöva vara utan henne varannan vecka. Jag vill verkligen inte det! Jag vill inte acceptera att det är så det förmodligen kommer att bli, vill inte, vill inte, vill inte! Samma dag som Tilda föddes så kändes det verkligen som att vi skulle hålla ihop livet ut, "klarar vi det här, så klarar vi vad som helst!". Kan inte låta bli att tänka på sms:et som Mange skickade åt mig när han for från BB när jag var så ledsen över att behöva vara där uppe helt själv på vårat första dygn som föräldrar. "Du är stark gumman, du klarar det här det vet jag! Vi ses imorgon. Jag älskar er!"

 

Det är det som är så förbannat jobbigt, ala minnen. Själva separationen i sig är väl inte så jobbig. Självklart är det tomt i sängen och i lägenheten i övrigt men det spelar liksom inte roll i jämförelse med det. Vi pratade i alla fall i telefonen i natt och löste det mesta praktiska. Så som umgänge, pengar, resor hit och dit m.m och det kändes verkligen bra att vi kunde prata som 2 vuxna människor utan att skrika och gapa på varandra. Utan att någon ska lägga sig!! Hjärtat lättade ett par kilon efter samtalet och jag hoppas verkligen att det vi kom överens om håller :)

 

Det är fan inte lätt när hjärtat brister. Och jag hoppas att vi för Tildas skull kan ha en fin relation. Och att vi ibland kan hitta på saker tillsammans med henne trots milen som skiljer oss åt.

 

Nu ska jag i alla fall gå och ta Tilda och försöka få i henne lite lunch på en stund och sen är det vila som gäller. Så håller vi tummarna för att vi blir kvitt magsjukan nu!



Kommentarer
Mamma

De är klart de är tungt, inge kan komma och säga nånting annat 5 år är liksom inte bara kasta i sjön, klart de finns känslor annars hade de ju varit helt knäppt....MEN jag tror detta är de bästa för er alla, framför allt för Tildas skull, se ex på moster och Gunnar, dom har ju kunnat umgås och hitta på saker trots att dom inte varit tillsammans, dom skilde sig när Robert inte ens var 1 år, jag tror på er, jag tror ni kommer finna en lösning på att Tilda och ni ska ha de bäst och jag vet att ni kommer kunna hitta på saker tillsammans så småningom, kanske inte just nu när de är så infekterat, men om någon månad ska de nog fungera.

Vi ska finnas här för dig och tilda och du behöver aldrig fundera 2 gånger på att be om vår hjälp, vi kommer försöka finnas här till 100% och de ska aldrig kännas att du frågar för många gånger kom i håg de mitt äslkade hjärta!!!

De gör så ont i mig bara vetskapen av hur jävligt du mår...hade velat ta bort de fr dig och ta de själv men tyvärr så enkelt är de ju inte:(

Glöm aldrig bort att du är en helt fantastisk människa, min älskade dotter och världens bäsat mamma:)

Kom alltid ihåg hur mycket vi älskar dig :)

Kram mamma

2011-02-02 @ 12:57:28
Sandra

Vet inte riktigt vad jag ska skriva men jag kan tänka mig att det är hemskt tungt just nu för er alla. På många sätt precis som du beskriver. Jag hoppas i alla fall att ni kommer fram till det som är bäst för er alla tre och att ni blir lyckliga av det!



Hur man än vrider och vänder på det så är det viktigaste att ni är lyckliga glada med livet. Och som lite plåster på såren så tror jag på att om mamma och pappa är lyckliga och glada med livet så är också barnen det.



Styrkekram!

2011-02-02 @ 21:07:36
URL: http://viskablifyra.blogspot.com
Magnus

Hej! Jag håller mig dig till alla ord fast från min sida då. Jag hoppas att allt vi pratat om fungerar. Om inte annat är de ju alltid en början. :) Jag hoppas vi kan prata i telen som vänner och inte ovänner och fast man är på dåligt humör så får man tänka efter och låda glad iaf. Hoppas du förstår vad jag menar. hehe. Pussa och Krama Tilda från pappa. =)

2011-02-04 @ 00:57:36
Stina

Lilla gumman :(

Jag blir fan ledsen av att tänka på dig, tänka på att du inte ens söker hjälp...du bara sitter där och tar emot allt, vill så görna hjälpa dig...göra allt bra igen men tyvär är jag ingen trollis som kan säga hokuspokus så mår du som en princessa.

Tyvär så måste jag säga att jag vet vad du går igenom samtidigt som jag vet att du kommer att fixa det hundra gånger bättre än vad jag skulle göra. Du är en stark människa som förtjänar det bästa tänktbara, en underbar vän och den perfekta mamman.

Tänk på det du har istället för det du saknar och hur svårt det än är så kommer du att klara det!

Jag finns ett steg bort och ställer såklart upp när du behöver mig, faaast vi kan göra ett undantag i magsjuka tider ;)

2011-02-05 @ 15:06:41


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0