Fan vad less jag blir!

"Det är så skönt att han flyttat hem igen", "det här var det bästa som kunde hända honom", "hoppas han stannar", bla bla.

Ja, jag förstår att alla är överlyckliga att han flyttat "hem" igen.

MEN
är det någon som tänker på att han faktiskt har en dotter att ta hand om?! Men det här är ju vad alla önskat ända sen han flyttade till Umeå.

Jättekul att han har fått jobb, men fan inte till det här priset. Hade det varit fel och fixa en ledigvecka per månad? Det kan ju fan inte vara omöjligt om man förklarar hur läget är för sin chef.

Nästa gång någon kläcker ur sig att  jag inte kan klippa navelsträngen mellan mina föräldrar så kommer jag att bli tokig!

Jag bor definitivt inte här för att mina föräldrar bor här. Jag bor här för att jag vill det, för att Tilda har sitt dagis här, för att jag har ett fast jobb som jag trivs med. Vars fan kan jag hitta ett jobb som personlig assistent där jag jobbar 3 dagar och är ledig 3 dagar, eller jobbar 2 och är ledig 2 eller jobbar 4 och är ledig 4?! Jag har dessutom en ledigvecka per månad. Hade ni själva bytt ut det mot ett nio till fem jobb 5 dagar i veckan? Jag kan vara med Tilda huuuur mycket som helst, behöver inte känna desto sämre samvete för att jag jobbar. Dessutom finns det en fungerande sjukvård här, det finns möjligheter att utbilda sig om man vill det, jag har en lägenhet, jag har vänner och det finns dessutom en sommar här och inte en ständig vår/höst sommar och ja självklart så är det skönt att ha sina föräldrar nära till hands men det är verkligen inte så att jag & pigan är där 24/7.

Det enda jag saknar med Kiruna är mina vänner, midnattsolen och vissa släktingar. Jag saknar att ha allting nära. Och det är det absolut enda jag saknar..

Vad jag saknar med Gällivare? -Magnus och ingenting mer än så. Eller möjligtvis Dollarstore.

Hur som helst, orkar inte "tävla" längre. Ni har vunnit och jag ids inte bry mig längre.


Kommentarer
Anonym

förstår inte hur någon kan tycka att flytta långt bort från sin dotter är det bästa som hänt honom ?

oavsett om det gäller jobb eller ej.. om man tycker jobb kommer före sina egna barn så tycker iaf jag inte att man har sina prioriteringar helt injusterade.. :O

2011-03-03 @ 07:28:44


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0