Skit dag..


Fan vilken skit dag. Allt har gått snett. Förutom att pigan kom till sängen och gav mig en puss när hon kom hem från dagis. Utan henne så skulle livet verkligen vara skit. Det är hon som får en att orka. Det är hon som ger mig min livskraft ♥

Men helt seriöst, jag orkar inte kämpa längre. Så jävla svårt att fösöka fixa nånting till det bättre med nån som inte vill lyssna eller göra nånting bättre. Skit också. Skit skit skit.

Jag behöver en mindre lägenhet. Kommer aldrig klara av en hyra på över 5000:- själv, speciellt när vi inte har så många föräldrapenning dagar kvar. Helvete. Tanken finns att flytta till bajs Kiruna. Rädda skinnet liksom. Men fan. Lägenheten är ny renoverad för flera jävla tusen, Tilda har precis fått dagis, jag har fast jobb och det viktigaste av allt är att jag trivs så otroligt bra här i Umeå. Jag älskar lägenheten vi bor i nu! Jag älskar området vi bor på. Det tar 5 minuter till dagis. Det går bra med bussar. Det finns en sommar här. Det är bara det att jag saknar mina vänner så förbannat mycket dessa dagar. Vill bara i lugn och ro få sätta mig ner med mina vänner och få ha kul. Få sitta till sent på natten och bara skratta och surra skit. Kanske till och med få vara barnledig och "slippa tänka" en kväll. Men det finns inte på världskartan. Förstå att jag inte varit ut med mina vänner sen jag var 16. Varför? Jo för att jag lät kärleken komma emellan. Jag ångrar inte det på något sätt för då hade jag antagligen inte haft Tilda. Önskar bara att jag hade kunnat göra saker på andra sätt men ändå ha min underbara dotter ♥. 

Samtidigt som jag vill till Kiruna så vill jag ut till Kalixfors. Bara få vara ute i skogen en hel helg. Stänga av telefonen, åka skoter & pulka, grilla korv med Tilda och bara vara. Få gå ner till älven på kvällen och bara få lyssna på skogens ljud. Men nu finns det ju inte längre en stuga man kan vara i där. Är jätteglad att Patte tog över stugan för då slapp den förfalla. Säkert hade vi fått vara i Leffe & Marjas stuga om man hade frågat.

Jag är bara så förbannat less och funderar gång på gång hur mycket en människa ska klara att bära på sina axlar? Så förbannat less att jag bara vill sätta mig i ett mörkt och vadderat rum och skrika ut min frustration och gråta. Floder.

Vill bara bort härifrån en stund, dags för miljöombyte en liten stund. Börjar min ledigvecka 2:a februari och då ska jag härifrån. Måste få komma bort ett par dagar.



Hooooff. Hejdå.



Kommentarer
joh

förstår hur du menar.. jag är själv i en allt eller inget period.. men jag har inte energi över att lägga på en förändring just nu.. och jag längtar också till kalixfors.. ensamheten och lugnet. Jag tycker också att det är bra att patte har rustat upp stugan , men pappa kunde ha frågat oss övriga åtminstone.. men de är gammalt nu. ta hand om dig ! kram /Gammelmoster Joh

2011-01-26 @ 11:15:27


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0