Tildas första konstverk! Ja förutom teckningar då :)


Första dagisalstret jag fått hem. Men grönt? Kunde dom inte välja en annan färg eller är det så att Tilda fått välja färg själv? Haha :p. Nog för att den är fin hur som helst och himla kul att få hennes handavtryck sådär i gipsform :)

Så gulligt ♥


Sådär utmattad blir man efter att ha legat på golvet och skrikit i ren trots i ungefär en halvtimme ;p

Det finns bara ett fint barn i världen och varje mamma har det!

Pigan växer så det knakar och hon kämpar verkligen med att få fram orden. Hon vill säga så mycket och när hon väl säger nått så tittar hon på mig med sina stora fina ögon precis som att "du förstår väl mamma?" och det känns så hemskt när jag inte förstår henne vissa gånger. Men ber man henne visa vad hon vill så visar hon oftast en vad hon menar. Det känns också som att det går framåt med denna trots, tack och lov! Har känts som att vi knallat i samma banor hur länge som helst nu. Och det känns som att hon är i nån växa fas, måste gå och väga & mäta henne nån dag nästa vecka så jag får se hur mycket (eller lite) hon växt men hon känns verkligen tyngre när man lyfter henne och det känns som att hon skjutit en del på längden :). Det märks även på kläderna. Men lillfröken är precis som mig, långa armar som tusan! Så storlek 80 är som ganska bra i grenen men i armarna så börjar det bli alldeles för kort och byxorna i storlek 80 börjar också vara på håret. Blir så frustrerad att det inte finns en storlek mellan 80 och 86! Hade typ behövt en 82, då hade det suttit perfekt överallt men icke..

På dagis går det också hur bra som helst, får beröm utav fröknarna nästan varje dag och det värmer så i mitt mamma hjärta ♥. Ena dagen var det att hon är en sån förnöjsam unge och att dom skulle bli chockade om hon fick ett bakslag, andra dagen var det att hon hade växt så mycket (mentalt) och jag kontrade direkt med att ja hon är som så hjälpsam när man ska klä på henne och så (antog att Camilla menade det eftersom att jag just höll på att klä på henne) men då menade hon att hon är så mån om dom andra barnen att när dom ska gå in så ser vill hon nästan valla in alla barnen så att ingen kommer bort och blir helt förvirrad om hon måste gå in utan dom hehe ;). Sen så tyckte dom att hon blivit så himla duktig på att äta och det måste jag hålla med om, hon äter hur mycket som helst hemma också och jag blir lika chockad varje gång! Sen så fick jag ju en smärre ångest attack på dagis när jag hämtade henne här i veckan när jag frågade hur hon hade ätit så sa Camilla att hon inte visste eftersom att det var Tobias som hade suttit och ätit med henne för att hon nu minsan flyttat in i pysselrummet med dom STORA barnen vid måltiderna! Aah hjälp! Stora barnen?! Min unge är ju en bebis ännu, eller?! Näe tydligen inte, hon är visst ett av dom "stora" barnen på dagis. Mamma Mia.. Och idag när mamma hade hämtat henne så hade dom lyssnat på musik och dansat så hade en ny pojke som är mindre ramlat och då hade hon gått fram till han och klappat han på kinden och sagt "ojoj" så där bekymrat och gulligt. Aaah mitt hjärta smälter när jag får höra sånna där saker ♥

Det finns så mycket mer att skriva om men då blir det här en hel novell och redan nu är det alldeles för mycket text :p

Hon är så fin min lilla trollunge, vad vore ett liv utan henne? Vad gjorde jag innan henne? Kan som inte ens minnas att jag överhuvudtaget haft ett liv innan min lilla bebis kom till världen. Hon är verkligen bäst och finast i världen min lilla unge, jag är så stolt över henne!

Hepp hepp!


Äntligen är jag igång med träningen igen efter nästan 2 veckors vilande, först Gällivare 1 vecka och sen har jag varit förkyld. Shame on me! Men nu jävlar är jag igång igen, var på ett 40 minuters pass Indoor Walking (crosstrainer) imorse efter jobbet med Linda. Frukansvärt skönt och få känna att man lever! Kommande vecka blir de stenhård träning, nu jäklar ska fröken Lindström ner i vikt. Mitt första delmål är ner till 55kg (-3kg) och mitt andra mål som jag bara är glad över om jag når är 50kg (totalt -8kg). Känns inte som att det skulle vara sådär jättesvårt att nå dom 2 målen. Har inte satt upp nån speciell deadline när jag ska ha nått dom, men det skulle vara hemskt roligt att ha klarat det innan julen. Har också en plan att inte lägga om kosten så farligt mycket utan fortsätta i ungefär samma banor fast äta mindre av kolhydraterna och mer protein. Inge lchf eller så utan bara lite mer enligt tallriksmodellen. Från och med måndag så ska mamma börja träna med oss, om jag så ska behöva piska henne till gymmet så ska hon med dit. Bara man får den där kickstarten så löser sig resten.

Ååh vilken träningsnörd jag låter som haha :p. Men helt allvarligt, man mår såååå mycket bättre av att leva ett sundare liv :). Sen så skulle det ju vara lite roligt om jag hade gått ner nått kilo till Therese & Fläskolles bröllop ;).

Jaja, nu ska jag skriva lite om pigan och hennes utveckling :)

Note to my self!


Haha alltså hon är min idol i bloggvärlden, skrattar oftast och alltid åt hennes inlägg och utlägg. Sååå skön humor!
Ni måste bara läsa det här inlägget!

Så. Hej! Ytterligare en gång som det har gått en mindre evighet mellan uppdateringarna. Men det känns som att det här med bloggande är passé haha ;p. Eller jag vet inte, men vad tusan ska jag skriva om? Får ju ner det mesta på facebook. Ändå så kan jag inte tabort bloggen eftersom att allt om Tildas första år finns här. Måste skriva ut och fixa ett fint häfte så att hon kan få läsa sen när hon blir stor :). Plus att jag måste fylla i hennes första året bok. Känner mig som en urusel mamma som inte fyllt i hennes första året bok till punkt och pricka. Snälla säg att det finns någon, i alla fall en som varit lika urusel som mig?! Vet ju själv hur mycket jag uppskattar min första 3 åren bok. Måste ta tag i det där nån dag. Måste framkalla bilder som jag inte gjort på typ ett halvår nu. Måste köpa fotoalbum och sätta in alla bilder i. Måste scrappa ihop det där speciella albumet till henne som jag började med för typ 1 år sen. Shame on me för att jag är så förbannat seg. Men det blir lätt så när man har dagarna fullspäckade med allt annat. Men det här inlägget får blir, som rubriken säger en note to my self.

Men det blir väl förmodligen lättare att komma ikapp med allt sånt där när vi flyttar. Hoppas jag. På tal om flytt så får vi lägenheten helrenoverad av Top. Tack & bock! Trodde jag aldrig i min vildaste fantasi att vi skulle få. Det enda vi måste göra själv är vardagsrummet och pigans rum men det fixar jag med lite Rusta tapeter. Kommer ha beslutsångest deluxe när jag ska välja tapeter eftersom att det finns huuuuur mycket fint som helst på Rusta. Jag har bara ett liiiitet problem, vem fan ska hjälpa mig att tapetsera? Stina kan ju liksom det där. Fast Catti kan allt, så får nog be henne om hjälp :)

Aja, nu ringde Marie så nu ska jag surra med henne :)

Puss & Kram

...


Känner för att skriva av mig lite frustration eller vad fasiken man nu ska kalla det. Känner mig bara blääää på allt! Jag vill bara till min dotter nu. Man tänker alldeles för mycket när man inte har någon annan att tänka på, på alla dygnets sekunder. Visst tänker jag på henne jämt, men hjärnan ligger ändå i lite viloläge när man är barnledig (fruktansvärt hemskt ord, eftersom att man aldrig är ledig från sina barn).

Vet inte hur jag ska göra med nånting. Flytt. Jobb. Ekonomin. Slita Tilda från nuvarande dagis till ett nytt? Klarar jag och Mange av att bo tillsammans igen? Får jag ett jobb på minst 75% i Gällivare? Kommer jag någonsin hitta ett jobb som inte har titeln personlig assistent? När fan ska jag kunna ta det där jäkla körkortet? Hur blir det med allting? Ja, ni ser ju. Det här är ju inte ens en tredjedel av alla jävla funderingar.

Fuck this shit!

Ååh!


Har tusen funderingar i skallen som skulle behöva komma ut därifrån, ner på ett papper. Svart på vitt. Men vissa funderingar bör stanna där uppe i skallen utan att komma ut i vare sig ord eller skrift. Medans vissa andra bara blir konstiga att formulera här. Egentligen inga sådär jätteviktiga saker. Bara mer sånna där saker som behöver komma ut. Bara rensa hjärnan liksom. Har kommit fram till att man tänker way toooo much när man har tid för det. När Tilda är hemma så hinner jag aldrig fundera och klura så mycket som jag gör ju. Var det verkligen så här innan man fick barn? Var det enda man gjorde hela dagarna att fundera över ditten och datten? Och vad gjorde man av alla funderingar? Skrev ner dom här i bloggen? Pratade med kompisar om dom? Jag vet fasiken inte, eller rättare sagt jag kommer inte ihåg ;p.

Jag vet bara att, sluta fucka upp min hjärna.

RSS 2.0