Det finns bara ett fint barn i världen och varje mamma har det!

Pigan växer så det knakar och hon kämpar verkligen med att få fram orden. Hon vill säga så mycket och när hon väl säger nått så tittar hon på mig med sina stora fina ögon precis som att "du förstår väl mamma?" och det känns så hemskt när jag inte förstår henne vissa gånger. Men ber man henne visa vad hon vill så visar hon oftast en vad hon menar. Det känns också som att det går framåt med denna trots, tack och lov! Har känts som att vi knallat i samma banor hur länge som helst nu. Och det känns som att hon är i nån växa fas, måste gå och väga & mäta henne nån dag nästa vecka så jag får se hur mycket (eller lite) hon växt men hon känns verkligen tyngre när man lyfter henne och det känns som att hon skjutit en del på längden :). Det märks även på kläderna. Men lillfröken är precis som mig, långa armar som tusan! Så storlek 80 är som ganska bra i grenen men i armarna så börjar det bli alldeles för kort och byxorna i storlek 80 börjar också vara på håret. Blir så frustrerad att det inte finns en storlek mellan 80 och 86! Hade typ behövt en 82, då hade det suttit perfekt överallt men icke..

På dagis går det också hur bra som helst, får beröm utav fröknarna nästan varje dag och det värmer så i mitt mamma hjärta ♥. Ena dagen var det att hon är en sån förnöjsam unge och att dom skulle bli chockade om hon fick ett bakslag, andra dagen var det att hon hade växt så mycket (mentalt) och jag kontrade direkt med att ja hon är som så hjälpsam när man ska klä på henne och så (antog att Camilla menade det eftersom att jag just höll på att klä på henne) men då menade hon att hon är så mån om dom andra barnen att när dom ska gå in så ser vill hon nästan valla in alla barnen så att ingen kommer bort och blir helt förvirrad om hon måste gå in utan dom hehe ;). Sen så tyckte dom att hon blivit så himla duktig på att äta och det måste jag hålla med om, hon äter hur mycket som helst hemma också och jag blir lika chockad varje gång! Sen så fick jag ju en smärre ångest attack på dagis när jag hämtade henne här i veckan när jag frågade hur hon hade ätit så sa Camilla att hon inte visste eftersom att det var Tobias som hade suttit och ätit med henne för att hon nu minsan flyttat in i pysselrummet med dom STORA barnen vid måltiderna! Aah hjälp! Stora barnen?! Min unge är ju en bebis ännu, eller?! Näe tydligen inte, hon är visst ett av dom "stora" barnen på dagis. Mamma Mia.. Och idag när mamma hade hämtat henne så hade dom lyssnat på musik och dansat så hade en ny pojke som är mindre ramlat och då hade hon gått fram till han och klappat han på kinden och sagt "ojoj" så där bekymrat och gulligt. Aaah mitt hjärta smälter när jag får höra sånna där saker ♥

Det finns så mycket mer att skriva om men då blir det här en hel novell och redan nu är det alldeles för mycket text :p

Hon är så fin min lilla trollunge, vad vore ett liv utan henne? Vad gjorde jag innan henne? Kan som inte ens minnas att jag överhuvudtaget haft ett liv innan min lilla bebis kom till världen. Hon är verkligen bäst och finast i världen min lilla unge, jag är så stolt över henne!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0