Min piga <3

Måste också kasta in ett inlägg om pigans utveckling så jag har det också svartpåvitt.
 
Hon är nu 2 år, 9 månader och 10 dagar gammal.
 
Efter att ha haft det lite trassligt med orden så har dom nu mer och mer börjat slinka fram. Det blev som jag sa redan från första början "Tilda kommer att bli ett sånt barn som bara jag förstår". Och mycket riktigt, utan att påstå att jag är bäst eller så så är det jag som förstår henne bäst. Tror också att jag dragit lite nytta av att ha jobbat med en människa som haft det svårt med talet och att jag lärt mig att vänta med att säga "va?" för ofta säger vi människor ordet "va" av en ren reflex. Egentligen hörde vi vad som sas men vi registrerade inte det. Om vi istället tränar oss att vänta med ordet "va" så förstår vi faktiskt vad personen i fråga pratar om :). Tålamod är a och o för att förstå en människa som behöver tid på sig för att förklara saker och ting :)
 
I alla fall. Orden och meningarna börjar mer och mer att stämma överrens. Hon ber om saker och är många gånger duktig med att tacka för sig. Jag har alltid varit noggran med att hon ska säga tack om någon ger något och sådär. Tror ni hajjar vad jag menar! Ofta om hon snappar upp något ord som hon aldrig hört så säger hon det högt. Brukar studera henne och först är det som att hon liksom smakar på ordet, hur hon ska uttala det och sen så bara ploppar det upp. Om jag till exempel säger "Kan du säga papegoja?" så säger hon "papetoja". Brukar försöka lära henne ordets rätta uttal och iland komemr det och ibland inte. Oroar mig inte så värst, eller för att inte säga alls över hennes språkliga utveckling. Hon babblar på för fullt och lär sig mer och mer för varje dag som går, hon får ta det i sin takt :). Och jag har alltid sagt att om dagis skulle påtala att hon skulle behöva en talpedagog så skulle jag med glädje tacka ja, tycker att dom är så jäkla duktiga på det dom gör och barnen lär sig att prata och formulera sig på rätt sätt.
 
Men det är mycket som händer för våran lilla tös just nu. Hon har ju i princip slutat helt med blöjor. På natten har vi en byxblöja bara utifall att för att hon blir så himla förtvivlad om hon råkar kissa ner sig så. Och dom få gångerna som det är kiss i blöjan så tar hon själv av sig den på morgonen och säger "Hä mamma, känn. Mycket kiss i blöjan idag, den va tung!" Och ibland flikar hon in och berättar att det var tur att hon hade nattbköja på sig så att det inte kom i sänge. Hon är så duktig min tjej :)
 
Men sen, men sen.. Har vi ju den här totalt underbara treårstrotsen på tillfälligt besök här hemma och den sliter mig i stycken snart. Hon vill vara så liten, samtidigt som hon vill vara så jäkla stor! Hon är verkligen inne i en såndär kan själv period och man får passa henne varenda minut för att hon inte ber om hjälp förens i allra sista minut. Om hon absolut ska gå ner från sin egen matstol själv så sväljer hon inte stoltheten och ber om hjälp förens hon är på väg att trilla eller så. Jag försöker verkligen förstå min piga och ha en ängels tålamod men jag ska absolut inte sticka under stolen med att mina proppar hinner brinna ett par gånger vissa dagar. Igår hade vi en helt otroligt lugn dag, inga större bråk eller tjafs och då sa jag till pigan på kvällen i hennes säng att vi hade ju inte bråkat något alls igår och det var hon så stolt över och lutade sitt fina huvud mot mig och sa "min mamma" och jag svarade givetvis tillbaka "min Tilda". Det där kan hon göra väldigt ofta. Och jag är alltid noga med att ge henne och visa henne kärlek. Även om vi är värsta ovännerna och det slutar med att jag får sätta henne i säng så säger jag alltid innan jag går från hennes rum "Lugna ner dig nu, mamma älskar dig". Jag vill så gärna kunna gå in i hennes hjärna och se vad som försigår där uppe, för denna trots måste vara otroligt jobbig även för barnen. Nåväl, idag hann jag bara innaför dagisdörrarna när hon blev förbannad. Hon skulle absolut inte hem och hon skulle absolut inte klä på sig och hon skulle absolut ha med sig dagisnapparna hem. Vilket hon inte fick för då glömmer vi napparna hemma och så blir hon utan till vilan på dagis och det är ingen bra kombo.. Så det slutade med att jag fick ta på henne jacka, sjal och mössa och bära henne till bilen. Väl inne i bilen fortsatte hon vara helt rabiat. Bara skrek och gapade och INGET var bra. Hon var så fruktansvärt arg. Jag ber till högre makter att vi kan få en lång lugn period efter detta för det behöver både hon och jag.  Hade kunna skriva en hel bok om denna trots. Och en grej till måste jag bara flika in, man får ju faktiskt bita sig i läppen många gånger också för att inte börja skratta åt henne. För hon är verkligen som lilla my, från att vara en solstråle på världens bästa humör för att i en fingerknäppning total vända och bli flyförbannad över ingenting. Så många goda skratt får man sig också.
 
Fröken har ju även börjat sova i eget tum och det går över förväntan. Hon har under 2 veckor kommit till våran säng nattetid 2 eller möjligen 3 gånger. Men varje morgon före 7 eller 8 kommer hon till sängen och säger "ja fyyyser" och så kryper hon ner mellan mig och Mange och söker värme så somnar hon om igen till 9 ungefär. För min del går det också över förväntan, trodde ju att jag skulle sova på hennes golv ett bra tag men icke haha :) Lättare sover jag däremot för jag är inte alls lika utvilad som när hon sov i vårat rum, men det är ju för att man omedvetet ligger och lyssnar efter ljud antar jag..
 
I skrivande stund så väger damen ungefär 13kg och är väl kring 100cm lång :)
Älskar dig min fina unge ♥
 
Nu ska jag ta och avrunda, ni som läst allt ska ha en klapp på axeln för det här blev verkligen föööör långt.
Sorry :p. Nu blir det en rök och sen ett par SoA avsnitt, i´m in love!

Frustrerad..

Efter att varit utan min lilla blogg ex antal månader så är det lätt att glömma bort och skriva i den, påminn mig gärna! :)
 
Senaste dagarna har det inte hänt allt för mycket i våran lilla värld.. Gällivare kommun ligger typ hundra år efter med allting! Och jag blir så less!! Det finns inget som kallas för mina sidor på Top (alltså dom som hyr ut typ mest lägenheter i hela Gällivare kommun) så att man kan vara liiiite självgående och ha lite mer koll på läget. Dom vet inte vad kommunikation är alls överhuvudtaget. Och jag har upptäckt satans äckliga pälsängrar (typ 5 skalbaggar sen vi flyttade in och 2 larver, vilket är fullt tillräckligt för mig) här hemma och när man tar upp det med dom så får man bara till svar att det tydligen ska vara "normalt". Vars fan SKA det vara NORMALT att ha ohyra i sin lägenhet som man betalr ex antalt tusenlappar för i månaden?? Näe, imorgon ska jag ringa till Top Bostäder med en inte så vänlig ton och helt sonika säga att jag inte kommer att betala så mycket som en krona i hyra förens dom gör något åt saken!! Jag struntar i om dom så ska behöva bespruta hela huset, är det nödvändigt så är det! I mina 2 lägenheter i Umeå plus mammas och deras lägenheter där så har jag aldrig ens skådat en larv eller en skalbagge. Så det är fasiken inte normalt. Om det så ska behövas så drar jag till Umeå på obestämd tid tills dom har fixat det. Tänker defintivt inte dela bostad med OHYRA ! Och betala för det dessutom!
 
Nåväl.. Förutom det så borde också Gällivare kommun få sig en rejäl uppdatering av att leva med tekninken. Om saker och ting ska gå snabbt här så ska man personligen gå upp till kommunhuset och fixa med bemanningsenheten. Det finns liksom inte att knappa i ens personnummer och personligen fixa det utan det ska skickas vidare än hit, än dit. Hipps vipps så har det tagit flera veckor att fixa något som kanske skulle kunna ta dubbelt så kort tid. Ååååh jag är så less! Tänker inte bo kvar här..
 
Jag klarar verkligen inte av en sån här liten stad. Jag får klaustrofobi! Närheten till skogen är väl helt okej men näe. Nu också vill jag på rusta, h&m och diverse affärer. Då måste man planera in en tripp till luleå, få nån att hänga med, passa in med jobb och dagis. Nä, fyfan vad enkelt det var när jag bodde i Umeå och bara hoppade på bussen till Ersboda. 45 minuter så var jag där, max!
 
Sorry för detta klagoinlägg, men känner mig bara så jävla spyless på att allt alltid ska vara så krångligt när man levt i en stad med en "inga problem attityd " till det mesta. Allt går att fixa med lite vilja att ORKA engagera sig!
 
Tack & Hej!
 

Yes!

ÄNTLIGEN är mina inlägg tillbaka som varit på vift och jag hade tur och fick tillbaka en del från graviditeten, men det viktigaste av allt är att förlossningsberättelsen finns kvar och lite från Tildas spädis tid :)

För övrigt så händer det inte mycket i mitt liv just nu. Eller ja, en soon to be 3 åring donderar och härjar för fullt här hemma. Som förövrigt blivit omdöpt till Lilla My. Hon kan sura ihop av exakt ingenting, känner hon för att sura så gör hon det också. Samtidigt som hon vill vara så liten och go så vill hon vara så stor och självständig. Tålamodet testas ordentligt vill jag lova! Visst att jag har hört andra folk prata om den fruktade treårstrotsen men SÅHÄR trodde jag inte att den skulle vara ;). Folk säger också att det bara är att rida ut stormen, men hur jäkla långt ska man rida egentligen?! Tycker denna period har varit allt för länge nu :p..

I hopp om att finna ro här hemma så har jag beställt hem 3 böcker utav Jesper Juul, har även varit och googlat vad folk tycker och tänker om dom och hittills har jag bara läst en massa positivt om honom och hans teorier :). Ska bli spännande att plöja igenom hans böcker..

Jaja.. Nu har jag en Lilla My som härjar överallt förutom i sitt rum så ska gå och ta henne. Tror nog att jag i hopp om att aktivera henne ska gå ut på en promenad med hunden och henne.



Adjö!

RSS 2.0