Tänk om..

..Jaa tänk om livet hade varit lätt. Tänk om man aldrig hade haft några motgångar? Fast å andra sidan vad hade man då haft att kämpa för?!
 
Idag är en skitdag. Känner att det varit mycket sånna på sistone. Men så är det. Har väl en sämre period nu. Mycket tankar. Försöker att inte tänka "tänk om", för det som har varit har också farit. Hur mycket man än hade vela göra saker annorlunda nu så går det inte. Just deal with it Emelie.. Sen har man alldeles för mycket utrymme att tänka när inte Tilda är hemma. All ens lediga tid går åt till att tänka. Som jag sagt tidigare, vad gjorde man innan man fick barn? Vad slängde man bort sin tid på? Jag har ju inte varit nån partypingla i alla fall. Däremot har jag jobbat sen jag varit 16. Men inte varje dag ju. Jaja, här är jag nu och nu har pigan varit borta alldeles för länge. Min fina ♥
 
Nåja.. Veckan som varit har spenderats helt i jobb, både på lassa och på pizzan. Räknade ihop att jag igår kväll gjort 82 timmar på en vecka. Känner mig lagomt mör i kroppen. Bytte pass med Sussi idag, hon vill så gärna jobba natt och för mig får hon gärna göra det för jag blir helt vimsig i skallen av att jobba natt. Så imorgon ska jag på en helt ny avdelning och jobba, ska faktiskt bli spännande. Alla säger att det är den bästa avdelningen att vara på så vi får väl se :) Ser framemot det! Med tanke på att 82 timmar spenderats på jobb så kan ni ju tänka er hur mitt hem ser ut. Sängen har förvandlats till en tvättkorg, disken väller över, riktiga tvättkorgen väller över, har inte hunnit städa pigans rum efter hon for till mommo & moffa. Kan ju säga att det råder besöksförbud hos mig just nu..
 
Resten av veckan består av jobb jobb och jobb. Är ledig lördag & söndag i alla fall så då kanske jag hittar på något. Nä nu kallar tvättis och efter jag varit där nere slänger jag igång lite peppande musik och lägger på ett kol här så allt är bortgjort, gud ge mig styrka!
 

 

Ups & downs

2013 har hittills varit minst sagt stormigt. Inser ni att det är mitten på Juli månad?!
 
Året började med att Mange köpte hus i Rosvik. Jag och Tilda är kvar här i Gällivare. Jag trivs här. Men vill ändå bort. Tror att jag är en rastlös själ som aldrig blir nöjd. Jag längtar tillbaka till Umeå. Så fruktansvärt mycket! Jag har mamma, pappa och lillebror där som no matter what ställer upp i vått och torrt. Men det är klart, att be sin egna familj om hjälp är alltid lättare än att be nån annans om hjälp. Och så har jag vänner där också men i alla fall.. Hur det än är så står jag på fötterna, so far so good. Det som får mig att stanna här är mina vänner. Oj vad fina dom är, hela bunten! Och mitt jobb, som alla säger just jobbet kanske man har lust att spy på ibland. Missförstå mig rätt, jag älskar mitt jobb men visst fan kan man ibland känna sig lite mindre omotiverad till att gå dit. Men så fort man kommer dit och vet att man har en hel drös med fina vänner där så känns allt så mycket bättre.
 
.. Men Umeå. Nu på sommaren när jag jobbar så har jag ju insett att jag inte kommer få mycket till sommar eftersom att det inte finns nån sommar här. Jag kunde med lätthet jobba hela sommaren i Umeå för att jag visste att jag kunde ligga på stranden på mina lediga dagar. Eller när jag slutat ett förmiddagsskift. Det var skönt att ta en promenad på kvällen eller fara ner till älven och grilla för även då var det varmt. Har sån ångest för att jag inte kommer få nån jävla sommar. Vill bara ha en anställning så jag också får semester på somrarna!! Vill så gärna bo där. Men vem vet? Nån gång kanske jag får för mig att flytta ner igen.
 
Nåja, sen hade vi ett litet familjebråk på mammas sida. Helt jävla patetiskt om ni frågar mig. Finns så mycket jag vill skriva om allt som var men den karamellen suger jag på en stund till. Det enda jag kan säga nu är att ingen är perfekt. Inte en endaste människa på jorden är perfekt. Det är lätt att skylla på andra och se förbi sina egna fel och brister. Tyvärr. På ett sätt har jag inget med det där att göra, men oj vad det gjorde ont att se sin mamma och mormor ledsna. Det går inte med ord att beskriva hur ont det gjorde i hjärtat. Jag tycker att alla har rätt och tycka och tänka men sen finns det ju miljarders olika sätt att framföra sina åsikter på. Även fast man är förbannad och besviken så kan man välja sina ord, räkna till 10 en gång till även fast det är 100 gången man gör det och säga det på ett lugnt och trevligt sätt. Allt blir så mycket mindre infekterat då. Och det sista jag har att säga om det är att alla har rätt att åldras på ett lugnt och fint sätt. Med alla barnen sams.
 
Sen är det en massa mer som hänt. Tildas farmor har hunnit vara sjuk och opererat bort en tumör. Tack gode gud att allting gick bra! Nu väntar vi bara på provsvaren om denna stress hormon tumör är ärftlig. I så fall följer en resa med ännu mera provtagningar på både Mange & pigan för att få veta om dom också bär på den. Jag är orolig inför svaret. Denna tumör är inte livshotande men den gillar att sätta sig på otäcka ställen, som för Kerstin just intill stora kroppspulsådern. Hur som, försöker jag att inte tänka på det så mycket. För hur det än är så är provsvaren den samma.
 
Sen så blev pappa sjuk och vi svävade en hel vecka i total ovisshet om vad det var för något. Nu var det även där, tack gode gud inget livshotande. Men oj, så rädd jag hann bli. Att slå bort tanken på att eventuellt mista sin pappa var omöjligt. Såklart! Men nu kan allt och då menar jag allt bara bli bättre. Och jag är så otroligt jätte tacksam över det ♥
 
Halva året har bara gått och det känns som att vi bara stött på motgångar. Jag hoppas hoppas hoppas att vid årets slut så är allt guld och gröna skogar. Det känns som att efter alla dessa motgångar kan det bara bli bättre.
 
 Ibland måste man nå botten för att komma till toppen.
Nattinatt!

Hoppsan!

Var svin trött när jag kom från pizzan.. Pratade med Mange & mamma i telefon en sväng, small av på soffan en liten stund och vaknade av att jag frös. Och kunde inte somna om. Så började pilla lite med designen här.. Relativt nöjd är jag väl men faktist så börjar ögonen gå i kors nu. Trodde INTE att klockan var såhär mycket! Jaja.. Tur jag jobbar eftermiddag imorgon och ändå har tänkt sova på stört efter jobbet eftersom att jag sen på lördag jobbar 8-21. På riktigt så känns det faktiskt inte så tungt just nu, får väl se på lördag kväll hur kaxig jag är ;)
 
Tänkte bara kika in för att säga, om det nu är någon som är här och läser nå mer så kan ni väl säga till om texten är för liten eller så?
 
Puss & Kram

Heeej barra!

..Typ sådär 10 månader senare!
 
Mitt i all stress med jobb, 3års trots, Magnus flytt till Rosvik och mycket mycket mer har jag helt och hållet glömt bort det som engång var mitt stora anteckningsblock för både stora och små saker.. Så jäkla trist för som dom flesta vet skrev jag mycket om pigans utveckling här och nu sitter det nånstans långt inne i min bakskalle och om jag anstränger mig så kommer jag, med lite tur ihåg när min unge helt plötsligt började babbla som aldrig förr! Dumma mig!
 
Ja vad gör jag då?!
Sitter på mitt bästaste jobb och försöker få timmarna att gå när jag för ovanlighetens skull jobbat natt i dagarna två! Jag önskar SÅ att jag får en anställning här! Mina arbetskompisar är dom absolut bästa, puss på er allihopa ♥ Det är inte många dagar som jag känt att "nä idag vill jag INTE jobba" och allt är tack vare dessa underbara människor. Hur ska jag klara mig utan er under hela semestern?! Tur Emelie kommer tillbaka snart i alla fall :) nog om jobb..
 
Annars så rullar det mesta på i sin vanliga takt.  3 års trotsen håller oss i ett järngrepp och jag önskar varje dag att den försvann lika fort som den kom. Men tydligen har alla åldrar sin charm? Och jag hoppas att jag tittar tillbaks om ett par år och tycker att 3,5 år trots allt är en charmig ålder i alla fall :) 
 
I korta drag så är min piga nu helt självgående. Hemska tider, hon är inte beroende av mig dygnet runt längre :/ kommer ihåg när jag för 3 år sen satt och skrev i denna blogg att jag hade en sån fruktansvärd ångest över att Tilda en dag inte längre skulle vara beroende av mig dygnet runt och här är vi! Och ångesten är, som ni förstår total.. Min lilla bebis ♥ vars försvann den där bebistiden?! Vars tusan har dessa 3,5 år tagit vägen? Men jag är glad för varenda dag jag får vara mamma till min prinsessa ♥
 
Tjoff sa det bara och så hade hon slutat med napp efter 2 veckor med Lola & Johnny så inte ens den använder hon.  Nu kämpar vi bara med nattblöjan, för andra gången. Hon var så duktig och slutade helt med blöja förra sommaren och sen kom det ett bakslag som jag inte orkat ta tag i så det ska vi göra ett nytt försök med :). 
 
Och i början av året bokade vi tid till ögondoktorn för att vi började märka mer och mer grejer som tydde på att hon hade dålig syn och mycket riktigt hade hon +8,50 på BÄGGE ögonen.! Stackarn.. Vilket betyder att hon förmodligen inte sett ett skit.  Hur länge vet vi inte men att det öppnades en helt ny värld för henne när hon fick glasögonen märktes klart och tydligt och det bästa av allt var att hon slutade klaga på huvudvärk varje dag :)
 
Nu fick jag lite arbete att göra men den här gången ska jag försöka komma ihåg min blogg :)
 
puss & kram!
RSS 2.0